Nyhet till varje pris?

Var går gränsen för att en nyhet ska publiceras? Så som vid alla etiska dilemman, formulerat som "göra gott eller göra rätt", finns inte absoluta svar. Jag skulle vilja knyta an detta ämne om vad som bör publiceras och på vilket sätt det publiceras till vad som gör en händelse/företeelse till en nyhet. Motivet är att vanligtvis att allmännintresset anförs som ett skäl för en publicering. Underförstått - det är en nyhet eller information som är viktig för många. Min fråga blir då - räcker det för att motivera en tveksam publicering?

Två exempel vill jag lyfta fram som underlag för en diskussion om vad som är etiskt försvarbart.

A
I introduktionen till denna blogguppgift fanns frågan om behovet av namnpublicering på sexualbrottslingar. Det är inte svårt att argumentera för att allmänheten behöver få veta om det finns personer som utgör en risk för andra, inte minst om det handlar om risk för att barn utsätts för övergrepp. Men var kommer denna sanning firån som säger att kunskap om vem som utfört ett brott med nödvändighet bidrar till skydd för allmänheten? Vad bidrar ett sådant sätt argumentera till för att cementera föreställningar om den "onda människan" väsensskild från oss andra. Låt oss t ex titta på våldtäktsmannen. De flesta lever med en föreställning om att den vanligaste våldtäkten är en överfallsvåldtäkt av en främmande man. Sanningen eller den statistiska sannolikheten är emellertid den att våldtäkt ofta utförs av en bekant person i offrets eller förövarens eget hem. En publicering av namn skulle utifrån detta snarast ses som kontraproduktivt.

Behovet av att framställa det svart-vita och enkla som bygger på föreställningar menar jag är en etisk diskussion som i media borde levandegöras i högre utsträckning. Jag menar att det också kan exemplifieras med valet av bilder på exempelvis den s.k Englamannen. De bilder som publicerades, ofta dominerande på en hel eller halv sida, underblåste menar jag våra föreställningar om den "onda människan". Vi ser framför oss en överviktig person, halvslutna ögon, lite flottig hy och naken förutom något för små badbyxor eller illasittande pikétröja.

Publiceringen och valet av bilder i det här fallet menar jag inte bara handlar om att vi ska varnas för en enskild person. Vi ges också en bekräftelse på en bild av hur ondskan och det osmakliga ser ut.

B
Det andra exemplet jag vill ta upp anknyter till den debatt som just nu är högaktuell avseende skydd för barn. Det som nu debatterats har handlat om TV-program som "Ensamma mamman söker ..." eller "Ett fall för Louise". Fallet jag tänker på är en publicering för något/några år sedan av en intervju med en 13-årig flicka som våldtagits av sin kamrats styvfar samtidigt som han dödade sin styvdotter. Publiceringen skedde bara någon vecka efter händelsen och med en stor bild på flickan samt namn och hemort. Motiveringen för publiceringen angavs dels som att både flickan och föräldrarna ville berätta och dels att man ville visa att hon inte hade något att skämmas över. Men vari i låg allmännintresset? Vad betyder det i förlängningen för i det här fallet ett barn att strax efter ett oerhört trauma hänga på en löpsedel? I det här fallet kan jag inte se något annat än att det "säljer".

Det är möjligt att jag nu ägnar mig åt det som vi alla gör oss skyldiga till ibland - nämligen - att ratta bilen från baksätet. Men jag hoppas att om jag någon gång hamnar i förarsätet inte publicerar bilder motsvarande "Englamannen" oavsett vilka vidriga handlingar han eller hon begått. Jag hoppas också att jag aldrig - hur mycket föräldrarna än säger att det är ok - publicerar berättelser av barn som befinner sig i en utsatt situation.

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om detta men gör det inte nu. Däremot hoppas jag att vi konsekvent kan ha med de etiska aspekter i varje granskning av varandras arbeten och i varje studieuppgift så att etiken inte blir en jäst som vi kastar en efter degen.

Vad gör en nyhet till en nyhet?

Dags för journalistikkursens "blogguppgift" - att fundera över två nyheter och varför just dessa publicerats. Jag tänker omedelbart när jag griper mig an uppgiften och efter ha läst länkarna till GP-debatten att de kommersiella intressen upplevs som mer betydelsefulla än vad man vill erkänna. En nyhet eller en artikel i nyhetsmedia måste väl ändå ha någon sorts värde för att locka betalande läsare? Jag har svårt att se den publikation, som lever på sina prenumeranter eller lösnummers köpare, att inte välja det som "kunden" vill ha. Med det tror jag också att valet av framställan görs. Vid en kortkurs arrangerad av Poppius som anordnades på min tidigare arbetsplats konstaterade man att rubriken var avgörande för att fånga läsaren, sedan bilden, därefter ingressen och sedan underrubrikerna. En lång resa innan läsaren var "fast" för det budskap vi vill förmedla. Så valet av nyhet handlar inte bara om innehåll utan också om ställningstagande som har med själva framförandet att göra.

Jag tittade idag på Aftonbladets webb och på Ekots webbplats - vid samma tidpunkt. Två av aftonbladets nyheter som låg hög upp på listan handlade om dels en tjejliga i Göteborg som överfallit andra flickor och dels om begravningen av Boyzone stjärnan Stephen Gatelys begravningen. I den senare artikeln får vi tidigt veta att Gatelys kamrater grät när de bar kistan. På Ekots webbplats var den toppande nyheten "Offensiv mot talibaner i Pakistan". Det skulle vara enkelt att moralisera över Aftonbladets ganska lättviktiga nyhetsvärdering mot den mer seriösa nyhetsförmedlaren Ekot. Men om vi går tillbaka till det jag inledde med - villkoren för en publikation eller nyhetsförmedlare som lever på vad man säljer - så handlar det om var och en av oss. Vad vi värderar för att välja att köpa ett lösnummer eller för den delen att prenumera på en tidning. Ekot förmedlar sina nyheter oavsett om vi gillar det eller inte och värderar kanske mer utifrån vad som kan få genomslag i andra medier, påverkan eller kanske av det egna journalistiska renommét, förutom Public Service-uppdraget.

Om vi ser mer ingående på Aftonbladets båda nyheter så präglas de av något som kan beskrivas som "av närliggande intresse" för många. Tjejjer som slåss och planerat rånar andra unga är oväntat, ställer många föreställningar om ungdomsbrottslighet på sin spets. Dessutom visade de enligt artikeln ingen ånger. Gatelys begravning talar till unga människor men också till de personliga erfarenheter de flesta har av att förlora någon. De gråter och vi kan känna delaktighet. En sorts modern begravningskaramell - en hisnande tanke att vi alla den vägen ska vandra.

I "Så arbetar en journalist" så listas de kriterier som kännetecknar en bra nyhet:
- något läsaren inte visste
- något läsaren har behov av, nytta, nöje att få veta
- ovanlig, nyss inträffad händelse
- något som berör många
- beslut som har betydelse för läsaren
- människors upplevelser som läsaren kan identifiera sig med
- överraskande, gripande.

Och visst kan vi väl finna såväl Ekots som Aftonbladets nyheter inom ramen för dessa kriterier, eller vad säger du?

Välkommen

Välkommen du som hittat hit. Du har troligtvis förlagt besöket hit som en del av dina studieuppgifter på kursen i journalistik vid Karlstads universitet. Det ska bli ett spännande äventyr att få möta er, mina besökare, oavsett vägen hit. Dagen går mot sitt slut och jag har hunnit med så väl att förbereda studierna genom att aktivera denna blogg och ladda ner studieuppgifter som det ordinarie arbetet. Nu börjar det bli sent och tröttheten tar över. Godnatt och vi ses snart igen! Förhoppningsvis ...

Nu är gula påsken slut

Det är inte så lätt när helger tar slut tycker jag - gränser är svåra. Det är lättare åt andra hållet dvs innan helgen. Den gränsen är inga problem. Ni vet när man pysslar och städar och förbereder sig. Men det är väl allmänmänskligt antar jag. Nu är jag lite avslagen och kan inte ens komma på något vettigt att skriva ... men imorgon är en annan dag.

Sena timmen

Nu tjoas det från övervåningen att det är läggdags. Jag hann inte tänka till i dagens hekt och än mindre nu för det är dags att sova. Godnatt kamrater, sov gott så syns vi imorgon.

Påskvecka

Vi är på väg in i kyrkans viktigaste helg, ja, faktiskt mer central än julen. Det är nu undret sker - att död blir till liv. Att helgen ligger på våren gör det hela mer åskådligt tycker jag. Se bara på allt det mörka, döda och till synes orreparabla, så svich, är det blomstrande och färgrikt. Så oavsett vad man tror på är våren UNDERbar tycker jag.

Inplastad

Just nu kikar jag på ett TV program där någon låtit sig inplastas med gladpack, snorkel till munnen och som sedan täppts till med en kork. Nu försöker han ta sig ut ur plasten. Det måste finnas roligare saker i livet. Nu har det gått 4 minuter och 15 s och han är fortfarande inte ute. Nja, jag tror att jag surfar vidare bland kanalerna eller rent av stänger ner helt. Umgås med katterna, läsa en bra bok eller bara vara. Vad gjorde vi innan TV:n och nätet?