Nyhet till varje pris?

Var går gränsen för att en nyhet ska publiceras? Så som vid alla etiska dilemman, formulerat som "göra gott eller göra rätt", finns inte absoluta svar. Jag skulle vilja knyta an detta ämne om vad som bör publiceras och på vilket sätt det publiceras till vad som gör en händelse/företeelse till en nyhet. Motivet är att vanligtvis att allmännintresset anförs som ett skäl för en publicering. Underförstått - det är en nyhet eller information som är viktig för många. Min fråga blir då - räcker det för att motivera en tveksam publicering?

Två exempel vill jag lyfta fram som underlag för en diskussion om vad som är etiskt försvarbart.

A
I introduktionen till denna blogguppgift fanns frågan om behovet av namnpublicering på sexualbrottslingar. Det är inte svårt att argumentera för att allmänheten behöver få veta om det finns personer som utgör en risk för andra, inte minst om det handlar om risk för att barn utsätts för övergrepp. Men var kommer denna sanning firån som säger att kunskap om vem som utfört ett brott med nödvändighet bidrar till skydd för allmänheten? Vad bidrar ett sådant sätt argumentera till för att cementera föreställningar om den "onda människan" väsensskild från oss andra. Låt oss t ex titta på våldtäktsmannen. De flesta lever med en föreställning om att den vanligaste våldtäkten är en överfallsvåldtäkt av en främmande man. Sanningen eller den statistiska sannolikheten är emellertid den att våldtäkt ofta utförs av en bekant person i offrets eller förövarens eget hem. En publicering av namn skulle utifrån detta snarast ses som kontraproduktivt.

Behovet av att framställa det svart-vita och enkla som bygger på föreställningar menar jag är en etisk diskussion som i media borde levandegöras i högre utsträckning. Jag menar att det också kan exemplifieras med valet av bilder på exempelvis den s.k Englamannen. De bilder som publicerades, ofta dominerande på en hel eller halv sida, underblåste menar jag våra föreställningar om den "onda människan". Vi ser framför oss en överviktig person, halvslutna ögon, lite flottig hy och naken förutom något för små badbyxor eller illasittande pikétröja.

Publiceringen och valet av bilder i det här fallet menar jag inte bara handlar om att vi ska varnas för en enskild person. Vi ges också en bekräftelse på en bild av hur ondskan och det osmakliga ser ut.

B
Det andra exemplet jag vill ta upp anknyter till den debatt som just nu är högaktuell avseende skydd för barn. Det som nu debatterats har handlat om TV-program som "Ensamma mamman söker ..." eller "Ett fall för Louise". Fallet jag tänker på är en publicering för något/några år sedan av en intervju med en 13-årig flicka som våldtagits av sin kamrats styvfar samtidigt som han dödade sin styvdotter. Publiceringen skedde bara någon vecka efter händelsen och med en stor bild på flickan samt namn och hemort. Motiveringen för publiceringen angavs dels som att både flickan och föräldrarna ville berätta och dels att man ville visa att hon inte hade något att skämmas över. Men vari i låg allmännintresset? Vad betyder det i förlängningen för i det här fallet ett barn att strax efter ett oerhört trauma hänga på en löpsedel? I det här fallet kan jag inte se något annat än att det "säljer".

Det är möjligt att jag nu ägnar mig åt det som vi alla gör oss skyldiga till ibland - nämligen - att ratta bilen från baksätet. Men jag hoppas att om jag någon gång hamnar i förarsätet inte publicerar bilder motsvarande "Englamannen" oavsett vilka vidriga handlingar han eller hon begått. Jag hoppas också att jag aldrig - hur mycket föräldrarna än säger att det är ok - publicerar berättelser av barn som befinner sig i en utsatt situation.

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om detta men gör det inte nu. Däremot hoppas jag att vi konsekvent kan ha med de etiska aspekter i varje granskning av varandras arbeten och i varje studieuppgift så att etiken inte blir en jäst som vi kastar en efter degen.

Vad gör en nyhet till en nyhet?

Dags för journalistikkursens "blogguppgift" - att fundera över två nyheter och varför just dessa publicerats. Jag tänker omedelbart när jag griper mig an uppgiften och efter ha läst länkarna till GP-debatten att de kommersiella intressen upplevs som mer betydelsefulla än vad man vill erkänna. En nyhet eller en artikel i nyhetsmedia måste väl ändå ha någon sorts värde för att locka betalande läsare? Jag har svårt att se den publikation, som lever på sina prenumeranter eller lösnummers köpare, att inte välja det som "kunden" vill ha. Med det tror jag också att valet av framställan görs. Vid en kortkurs arrangerad av Poppius som anordnades på min tidigare arbetsplats konstaterade man att rubriken var avgörande för att fånga läsaren, sedan bilden, därefter ingressen och sedan underrubrikerna. En lång resa innan läsaren var "fast" för det budskap vi vill förmedla. Så valet av nyhet handlar inte bara om innehåll utan också om ställningstagande som har med själva framförandet att göra.

Jag tittade idag på Aftonbladets webb och på Ekots webbplats - vid samma tidpunkt. Två av aftonbladets nyheter som låg hög upp på listan handlade om dels en tjejliga i Göteborg som överfallit andra flickor och dels om begravningen av Boyzone stjärnan Stephen Gatelys begravningen. I den senare artikeln får vi tidigt veta att Gatelys kamrater grät när de bar kistan. På Ekots webbplats var den toppande nyheten "Offensiv mot talibaner i Pakistan". Det skulle vara enkelt att moralisera över Aftonbladets ganska lättviktiga nyhetsvärdering mot den mer seriösa nyhetsförmedlaren Ekot. Men om vi går tillbaka till det jag inledde med - villkoren för en publikation eller nyhetsförmedlare som lever på vad man säljer - så handlar det om var och en av oss. Vad vi värderar för att välja att köpa ett lösnummer eller för den delen att prenumera på en tidning. Ekot förmedlar sina nyheter oavsett om vi gillar det eller inte och värderar kanske mer utifrån vad som kan få genomslag i andra medier, påverkan eller kanske av det egna journalistiska renommét, förutom Public Service-uppdraget.

Om vi ser mer ingående på Aftonbladets båda nyheter så präglas de av något som kan beskrivas som "av närliggande intresse" för många. Tjejjer som slåss och planerat rånar andra unga är oväntat, ställer många föreställningar om ungdomsbrottslighet på sin spets. Dessutom visade de enligt artikeln ingen ånger. Gatelys begravning talar till unga människor men också till de personliga erfarenheter de flesta har av att förlora någon. De gråter och vi kan känna delaktighet. En sorts modern begravningskaramell - en hisnande tanke att vi alla den vägen ska vandra.

I "Så arbetar en journalist" så listas de kriterier som kännetecknar en bra nyhet:
- något läsaren inte visste
- något läsaren har behov av, nytta, nöje att få veta
- ovanlig, nyss inträffad händelse
- något som berör många
- beslut som har betydelse för läsaren
- människors upplevelser som läsaren kan identifiera sig med
- överraskande, gripande.

Och visst kan vi väl finna såväl Ekots som Aftonbladets nyheter inom ramen för dessa kriterier, eller vad säger du?

Välkommen

Välkommen du som hittat hit. Du har troligtvis förlagt besöket hit som en del av dina studieuppgifter på kursen i journalistik vid Karlstads universitet. Det ska bli ett spännande äventyr att få möta er, mina besökare, oavsett vägen hit. Dagen går mot sitt slut och jag har hunnit med så väl att förbereda studierna genom att aktivera denna blogg och ladda ner studieuppgifter som det ordinarie arbetet. Nu börjar det bli sent och tröttheten tar över. Godnatt och vi ses snart igen! Förhoppningsvis ...

Nu är gula påsken slut

Det är inte så lätt när helger tar slut tycker jag - gränser är svåra. Det är lättare åt andra hållet dvs innan helgen. Den gränsen är inga problem. Ni vet när man pysslar och städar och förbereder sig. Men det är väl allmänmänskligt antar jag. Nu är jag lite avslagen och kan inte ens komma på något vettigt att skriva ... men imorgon är en annan dag.

Sena timmen

Nu tjoas det från övervåningen att det är läggdags. Jag hann inte tänka till i dagens hekt och än mindre nu för det är dags att sova. Godnatt kamrater, sov gott så syns vi imorgon.

Påskvecka

Vi är på väg in i kyrkans viktigaste helg, ja, faktiskt mer central än julen. Det är nu undret sker - att död blir till liv. Att helgen ligger på våren gör det hela mer åskådligt tycker jag. Se bara på allt det mörka, döda och till synes orreparabla, så svich, är det blomstrande och färgrikt. Så oavsett vad man tror på är våren UNDERbar tycker jag.

Inplastad

Just nu kikar jag på ett TV program där någon låtit sig inplastas med gladpack, snorkel till munnen och som sedan täppts till med en kork. Nu försöker han ta sig ut ur plasten. Det måste finnas roligare saker i livet. Nu har det gått 4 minuter och 15 s och han är fortfarande inte ute. Nja, jag tror att jag surfar vidare bland kanalerna eller rent av stänger ner helt. Umgås med katterna, läsa en bra bok eller bara vara. Vad gjorde vi innan TV:n och nätet?

Flamskyddsmedel i katter

Fy, det har visat sig att man hittat flamskyddsmedel i kattblod. Det kommer sig troligen av att katter ligger på möbler, kuddar och textilier som innehåller flamskyddsmedel och som sedan kommer in i kroppen genom att de slickar sin päls. Vad ska vi med alla gifter till och varför ska alla sådan här resultat direkt ses som en indikation för att beakta människors hälsa. Visst, det är inte oväsentligt men katternas hälsa är väl också väsentlig? De lever på våra villkor. Trofasta och lojala står de ut med mycket, inte allt om man utgår ifrån min lilla Simone och Madicken, men deras intressen är underordnad oss tvåbenta. Nej, det är dags att ta orden "Allt vad ni gör mot de minsta ..." på allvar. Skärpning!

I ljuset spricker trollen

Vem kan tro att en LO ordförande, en f.d. riksbankschef, en avtalserfaren LO-pamp m fl inte kan ha kontroll för avtal och vilka pengar som betalats ut? Ja, inte jag i alla fall. Om det är så är företaget inte värt att satsa på än mindre några som ska få förvalta mina pensionspengar. Nä, tacka vet jag madrassen.

Let's dance final

Heja Laila - vilken hållning och stil. Du får mig att vilja sväva. Åtminstonen något att drömma om.

Fyspass för psyket

jag har tagit ut max - tror jag... tror därför att så har jag sagt varje onsdagkväll efter att Peter Rylander på Fokus kört sitt pass. Hur mkt är det möjligt att prestera? Just nu känns det gränslöst :-) Vi återkommer nästa onsdag med närmre besked då ska jag dessutom vikariera för Peter *puh*

Ta din stol och gå

Det svåraste av allt är att resa sig och gå när ingen annan gör det. Att säga nej tack till sådant som kan vara till ens fördel. Jag kan konstatera att det finns flera saker som tycks vara svårare än andra att just säga nej till -
* nej tack, jag vill inte ha alkohol
* nej tack, jag vill inte ha högre lön än mina kamrater
* nej tack, jag kan inte ta fler uppdrag - jag hinner inte med de jag redan har
Jag förstår alla de som retar sig fördärvade på chefsbonusar och Wanja Lundby Wedin men tänk då också på om du själv är beredd att säga nej när de andra tycker att vi kan väl tänja lite på gränserna. Vi sätter upp alkoholen som lokalhyra, förlägger studieresan till semesterparadiset och ger möjlighet för partner att bli timanställd så att hon eller han kan följa med.

Vi måste alla - var och en - varje dag pröva oss själva och fundera över våra val, våra beslut. Är jag beredd att ta min stol och gå? Är Du?

Ångestloppet

Jag har precis sprungit 280 meter uppför Götgatsbacken. Fountainhouse anordnade det fantastiska ångestloppet - alla är vinnare och alla fick diplom. Snön duggade, kan snö dugga? Vinden ven medan vi alla lät ett avgrundsångestskriv ackompanjera rusandet uppför backen.

Tandlöst

Vem har kommit på att det räcker med 2o tänder av 28 möjliga? Och hur kommer det sig att det är tillräckligt bara för de som inte har råd att själv bekosta dyra implantat? I dagens DN var det ingen av de tillfrågade beslutsfattarna eller politikerna som själva skulle acceptera att vara utan 8 tänder. Kommentarerna var att - självfallet inte och jag kan ju själv betala men om man behöver socialbidrag då får man acceptera att man inte får lika mycket som andra.

Jag tillhör de priviligierade. När jag häromveckan bet en tand mitt itu - gammal lagning som expanderade - var oron i första hand för ont lagningen skulle göra. Provisoriet som sattes dit kostade mig 1 700 kr på ett bräde (Folktandvården) och bemötandet var fantastiskt. Men hur många kan lägga upp 1 700 kr så där bara utan att det får återverkningar i vardagen. Och du milde om man dessutom måste gå till socialtjänsten för att tigga till sig en lagning. Denna tand låg dessutom bakom de 5 tänder som man enligt Socialstyrelsen med flera ska nöja sig med. Men hörrni! Vad finns det för evidens bakom att en sprucken tand bakom 5:e tanden inte är negativ för tandhälsan? Och vad kostar den olagad - rotfyllning, infektioner? Säg mig också vilken arbetsgivare som skulle anställt mig med synbara hålrum bakom de främsta tänderna ... om jag någonsin skulle våga ta mig till en anställningsintervju.

Vart har solidariteten tagit vägen? Höj min skatt, det har jag råd med, och garantera att vi åtminstone kan ha våra tänder kvar. I ett samhälle som inte har råd med det vill inte jag leva.

Kickar i livet

När jag var yngre - för en så där 30 år sedan var fysisk aktivitet det mest fasansfulla jag kunde tänka mig. Att jag som sagt 30 år senare skulle kicka på träning och utsätta mig för att någon hetsar mig att springa fortare trots andnöd och mjölksyra är ofattbart. Vad får oss egentligen att kicka igång ... och kanske kicka på något som tidigare uppfattats som raka motsatsen. Men det kanske är fullständigt onödigt att fundera över så länge det är nyttiga saker som ger kickarna. Så tänker jag bl.a. när jag här om människor som missbrukat under många år och sedan blir frälsta eller börjar med meditation. Vad spelar det för roll att det finns en vissa fanatism - om alternativet förskräcker. Själv har jag upplevt det optimala ruset efter en skidtur i styv kuling på Svalbard - hög som ett hus utan biverkningar

Dagiskoll

Det är intressant att notera att alliansen står för det som vänstern alltid anklagas för - nämligen statlig totalkontroll. Läste i DN idag att det inte fått någon effekt på "fusket" att tvinga lärare och dagisfröknar skriva intyg på sjukliga barn. Åtgärden ledde istället till onödig administration. Jag funderar vad som ska bli nästa steg - det kanske ska införas statliga temperaturtagare eller i vår teknifierade tid kanske vi kan logga in på Försäkringskassans hemsida och via länk skicka över temp, blodvärden m m. Det vore ganska coolt egentligen - kanske kortare det vårdköerna.

Jag har kikat lite förstrött på dokusåpan "svenska dr House" och känner mig hyperintelligent för utan MR, datortomografi satte jag diagnosen fibromylagi och colon irritabele. Vad är detta för smörja - stackars tjej som valsat runt i vården i 15 år med ont i magen, diffusa muskelsmärtor, trötthet, nedstämdhet och som efter tag visade sig äta snask och dricka cocacola. Jag skulle också vara dödstrött, ha ont i magen och känna mig orkeslös. Nu kom superspecialisterna med den fantastiska lösningen - diet, träning och kunskap för att sluta vara rädd fatt röra på sig. Jag säger som Florence Nightingale "Nurse the sick - not the sickness"

Let's dance

Det vore kul att se Tony Irving och Magnus Samuelsson i en queertango nästa fredag. Nästan lika fantastiskt som att Malena och Caroline tog första platserna i melodifestivalen. Dansskorna behöver komma ut ur garderoben. De har stått tillräckligt länge och samlat damm. Det är sent och några spirituella tankar vägrar att uppenbara sig. Zappar mellan kanalerna i förhoppning om att någon engelsk kvalitetsrulle ska dyka upp. Men nej, det verkar kört. Är för trött för att lägga mig - vanlig fredagsåkomma. Sååå let's dance ... ... ... put on your danceshoes

Jungfrublogg

Ha, jag har skaffat en "blogg". Jag visste inte att det var så enkelt. Nu kan jag uttrycka mig i skrift också och inte bara prata sönder mina närmaste. Nu kan de läsa också. Jag återkommer med alla de tankar och idéer som en statsbyråkrat kan uppamma snarast.

Vi hörs!