"I begynnelsen var ordet, och ordet var hos Gud och ordet var Gud."
Textraden ovanför kommer från Johannesevangeliets första kapitel och första vers. Kovach och Rosenstiel citerar de två första delarna av denna inledande mening men inte den sista "...ordet var Gud". Det kanske inte har betydelse eller så har det just det. Så här i pingstider kanske just ett bibelord kan leda denna blogguppgift om relationen mellan "gammelmedier" och nya sociala medier till nya perspektiv.
Johannesevangeliets första vers brukar analyseras på sätt att "ordet" ska tolkas som "Jesus" dvs att i begynnelsen fanns Jesus och Jesus var hos Gud osv. En messsias, frälsare som alltid funnits och alltid kommer att finnas med makt att jämställas med Gud. Så hur är det med ordet? Journalismen och yttrandefrihetens minsta och mest beständiga byggsten med bilden som dess markör och känslomässiga präglare. För är det egentligen någon skillnad mellan de sociala medierna och de s k gammelmedierna i sig? Det är intressant att notera att i denna uppgift så antyds det att de journalister som företräder gammelmedier skulle representera en högre grad av objektivitet och inte stå för ett oberoende till marknadsmässiga intressen. Är det inte möjligt att det skulle kunna vara just tvärtom?
Kovach/Rosenstiels "Elements of journalism" bygger på ett projekt som under tre år bl.a intervjuat allmänheten, journalister och studenter om deras syn på journalism. De konstaterar tillsammans med vad andra historiker också pekat på att mkt av vad som formar en nyhet är tidlös och universiell. Det skvaller vi förfasar oss kan iakttas på ristningar i sten likväl som på bloggar. Den stora faran är omedvetenheten om den egna förmågan att avgöra vad som egentligen är falskt eller sant. Den kritiska journlistiken tycks enligt min mening verkar snarast tro att det är detsamma som hånfullhet och svartvita förhållanden. Och för att återgå till om gammelmedia verkligen kan anses vara mer oberoende än nya medier så kan vi ganska enkelt peka på att de flesta dagsmedier är beroende av presstöd, ägs av monopol eller är partiägda i någon form. Det är möjligt att Sverige är mer skonat än många andra länder men det räcker att åker till Italien för att få ett frapperande exempel på "intresseägd" media - detta oberoende av formen för nyheterna.
Kovach/Rosenstiel ger ett exempel på de händelser som föregick Walesas och Solidaritets maktövertagande i Polen där radiokanaler med kritiska inslag för ett ögonblick tystnade. Det kommenteras med att tystnaden numera, och till viss del redan då, inte längre kan bli total eftersom andra medier kan ge utrymme för nyheter och vittnesmål att tränga ut. I det sammanhanget vill jag gärna påminna om händelserna i Burma där mobilkameror kunde förmedla händelserna i näst intill realtid. Och det kanske är den egentliga skillnaden mellan nya och gamla medier - att vi får en allt kortare tid att bearbeta informationen. Det blir svårare att få en överblick och mer osäkerhet om vilka som utgör källan. Fast har vi inte alltid varit det egentligen. Det sägs att det var Karl XIII som planterade ut en "nyhet" om att det var något mystiskt med prins Karl August dödsfall vilket ledde till massakern av Axel von Fersen. Då användes den tidens medier - lösblad och sånger.
Förtjänstfullt är att Kovach/Rosenstiel pekar på att pengar kan utgöra ett minst lika stort hot mot den fria pressen som en totalitär stat. Det är annars lätt att peka på Kina, forna Sovjetunionen m fl som "The bad guys" men glömma demokratiska staters ofta monopoliserade mediasfärer.
Varje tid har haft sina brytningstider men något har varit tämligen konstant - människors intresse av att få veta vad som händer "på andra sidan kullen" som Kovach/Rosenstiel benämner och att det skett en vågrörelse mellan fria nya medier och monopol. Tänk bara på 50-60-talets fria radiostationer i USA som spelade "svart musik" och som fick ett enormt genomslag eller bloggar, facebook som numera alltmer befolkas av myndigheter och vana debattörer.
Min slutkläm är att det inte är tekniken som är avgörande för journalistikens karaktär och moral utan den eller de som uttalar och formulerar orden. För att orden har makt är det väl ingen tvekan om eftersom vi idag firar pingstafton utifrån en nyhet från ca 80 e kr då ett antal personer påstod sig ha fått ett uppdrag att bilda nya församlingar och att det skedde genom att de kunde tala språk de tidigare aldrig kunnat tala. Glad pingst kamrater - nu gör jag lördagkväll!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst är ordet Gud. Det är ordet som vi tillber och det är ordet som vi, i våra svagaste ögonblick, litar blint på. Så visst är ordet Gud. Men som Descartes påstod: Gud är allsmäktig och kan således vara en allsmäktig ond gud som allsmäktigt döljer sin ondska från oss. Alltså måste vi ställa oss kritiska inför Gud, och hela världen, utifall att så skulle vara fallet. På samma sätt måste vi ställa oss kritiska gentemot ordet. Det kan vara onda ord med dolda, onda agendor.
SvaraRaderaDet är, precis som du säger, människorna bakom tekniken som avgör dess "karaktär och moral" - inte tekniken i sig. Det tekniken i sig möjliggör är dock fler människor att forma den. Som jag skriver i mitt eget inlägg: journalister är inte de enda som producerar journalistiska texter. Huruvida blogginlägg som våra är journalistik eller ej är en annan fråga, men: de är meningar som uttalas. Och sådant påverkar alla som läser dem. På något sätt. Ordens makt. Precis som du säger.
Ett mycket bra och intresseväckande inlägg. Tack för läsningen!