tisdag 31 mars 2009

Flamskyddsmedel i katter

Fy, det har visat sig att man hittat flamskyddsmedel i kattblod. Det kommer sig troligen av att katter ligger på möbler, kuddar och textilier som innehåller flamskyddsmedel och som sedan kommer in i kroppen genom att de slickar sin päls. Vad ska vi med alla gifter till och varför ska alla sådan här resultat direkt ses som en indikation för att beakta människors hälsa. Visst, det är inte oväsentligt men katternas hälsa är väl också väsentlig? De lever på våra villkor. Trofasta och lojala står de ut med mycket, inte allt om man utgår ifrån min lilla Simone och Madicken, men deras intressen är underordnad oss tvåbenta. Nej, det är dags att ta orden "Allt vad ni gör mot de minsta ..." på allvar. Skärpning!

måndag 30 mars 2009

I ljuset spricker trollen

Vem kan tro att en LO ordförande, en f.d. riksbankschef, en avtalserfaren LO-pamp m fl inte kan ha kontroll för avtal och vilka pengar som betalats ut? Ja, inte jag i alla fall. Om det är så är företaget inte värt att satsa på än mindre några som ska få förvalta mina pensionspengar. Nä, tacka vet jag madrassen.

fredag 27 mars 2009

Let's dance final

Heja Laila - vilken hållning och stil. Du får mig att vilja sväva. Åtminstonen något att drömma om.

onsdag 25 mars 2009

Fyspass för psyket

jag har tagit ut max - tror jag... tror därför att så har jag sagt varje onsdagkväll efter att Peter Rylander på Fokus kört sitt pass. Hur mkt är det möjligt att prestera? Just nu känns det gränslöst :-) Vi återkommer nästa onsdag med närmre besked då ska jag dessutom vikariera för Peter *puh*

tisdag 24 mars 2009

Ta din stol och gå

Det svåraste av allt är att resa sig och gå när ingen annan gör det. Att säga nej tack till sådant som kan vara till ens fördel. Jag kan konstatera att det finns flera saker som tycks vara svårare än andra att just säga nej till -
* nej tack, jag vill inte ha alkohol
* nej tack, jag vill inte ha högre lön än mina kamrater
* nej tack, jag kan inte ta fler uppdrag - jag hinner inte med de jag redan har
Jag förstår alla de som retar sig fördärvade på chefsbonusar och Wanja Lundby Wedin men tänk då också på om du själv är beredd att säga nej när de andra tycker att vi kan väl tänja lite på gränserna. Vi sätter upp alkoholen som lokalhyra, förlägger studieresan till semesterparadiset och ger möjlighet för partner att bli timanställd så att hon eller han kan följa med.

Vi måste alla - var och en - varje dag pröva oss själva och fundera över våra val, våra beslut. Är jag beredd att ta min stol och gå? Är Du?

måndag 23 mars 2009

Ångestloppet

Jag har precis sprungit 280 meter uppför Götgatsbacken. Fountainhouse anordnade det fantastiska ångestloppet - alla är vinnare och alla fick diplom. Snön duggade, kan snö dugga? Vinden ven medan vi alla lät ett avgrundsångestskriv ackompanjera rusandet uppför backen.

Tandlöst

Vem har kommit på att det räcker med 2o tänder av 28 möjliga? Och hur kommer det sig att det är tillräckligt bara för de som inte har råd att själv bekosta dyra implantat? I dagens DN var det ingen av de tillfrågade beslutsfattarna eller politikerna som själva skulle acceptera att vara utan 8 tänder. Kommentarerna var att - självfallet inte och jag kan ju själv betala men om man behöver socialbidrag då får man acceptera att man inte får lika mycket som andra.

Jag tillhör de priviligierade. När jag häromveckan bet en tand mitt itu - gammal lagning som expanderade - var oron i första hand för ont lagningen skulle göra. Provisoriet som sattes dit kostade mig 1 700 kr på ett bräde (Folktandvården) och bemötandet var fantastiskt. Men hur många kan lägga upp 1 700 kr så där bara utan att det får återverkningar i vardagen. Och du milde om man dessutom måste gå till socialtjänsten för att tigga till sig en lagning. Denna tand låg dessutom bakom de 5 tänder som man enligt Socialstyrelsen med flera ska nöja sig med. Men hörrni! Vad finns det för evidens bakom att en sprucken tand bakom 5:e tanden inte är negativ för tandhälsan? Och vad kostar den olagad - rotfyllning, infektioner? Säg mig också vilken arbetsgivare som skulle anställt mig med synbara hålrum bakom de främsta tänderna ... om jag någonsin skulle våga ta mig till en anställningsintervju.

Vart har solidariteten tagit vägen? Höj min skatt, det har jag råd med, och garantera att vi åtminstone kan ha våra tänder kvar. I ett samhälle som inte har råd med det vill inte jag leva.